Sprängsten
2024
Luleåbiennalen
![]()
![]()
![]()
![]()
Närvaron av dessa järnpellets på Havremagsinet i Boden relaterar till deras färdväg mot att förädlas till stål. Vissa delar av järnmalmen som bryts i gruvan transporteras till Narvik, andra passerar Boden på sin väg mot Luleå. Boden är en central plats för framtida fossilfri stålproduktion med bolaget H2 Green Steel som planerar att inleda storskalig produktion under 2026. Trots att denna ansats är en viktig svensk del av det som kallas för grön omställning, kämpar Boden med finansiella utmaningar med anledning av omfattande investeringar som skapar ett underskott i den kommunala ekonomin. Underskott som enligt SKR (Sveriges Kommuner och Regioner) kan komma att vara fram till 2030. Samtidigt som H2 Green Steel hävdar att de kommer att bedriva en miljömässigt hållbar verksamhet, importeras miljoner ton järnmalm från Kanada och Brasilien istället för att använda material från pågående järnmalmsbrytning i Norrbotten.
Järnpelletsen som visas i utställningen rör sig oförutsägbart i relation till de magnetiska krafter som finns under den vita horisontella ytan där de placerats. Magnetismen hos pelletsen kommer från Magnetit, ett mineral med magnetiska egenskaper som det finns rikligt av i Norrbottens järnmalmsfyndigheter. Järnpelletsen skapar med tiden knappt märkbara linjer och spår på den vita ytan, som tillsammans med att rörelserna åtföljs av ett förstärkt ljud bildar ett tidsbaserat och sensoriskt lager av denna teckning som fortsätter att utvecklas under utställningsperioden. De oberäkneliga rörelser av järnpellets i verket blir en antydan om den orimliga globala förflyttningen av miljontals ton av järnmalm som transporteras över omfattande områden, pådrivet av ekonomiska krafter.
Ett vinkelrätt rutnät sammansatt av en samling papperspåsar, vissa handstämplade med siffrorna 1-1000, täcker de omgivande väggarna. Vid biennalens slut erbjuds besökare att ta med sig en järnpellets i en numrerad påse. Genom denna handling inleds nya färdvägar för järnpelletsen då de avviker från magnetiska krafter och istället följer individuella rutter. Dessa vägar blir en symbol för en kollektiv medverkan och handlingskraft som enskilda riktningar kan besitta och dess potential att utmana och splittra större system, samtidigt som de är inblandade i utformningen av de områden och liv som dessa system styr.
Sprängsten är en del av en serie verk genom vilka sammankopplingen mellan den byggda och naturliga miljön utforskas tillsammans med specifika material, som exempelvis avfall från gruvindustrin i Sverige och globalt.
1000 järnpellets, 1000 handstämplade papperspåsar, magneter, roterande mekanik, kontaktmikrofron, stereoljud.
Grafisk form: Research and Development
Nästa arbete
Hem